Det här citatet väckte tankar hos mig som jag inte riktigt funderat på tidigare och jag tycker att det är mycket intressant hur Tris med en enstaka mening gav mig en tydlig bild av hur det är att uppleva en annan människas värsta farhågor. Jag har alltid haft synen att alla människors rädslor är lika hemska. Dock har det aldrig slagit mig förrän nu att andra människors rädslor är just det, inte mina. Och att de antagligen bara uppfattas lika förfärliga för mig som för dem eftersom att alla människor beskriver sina rädslor på de hemskaste , mest målande sätten som möjligt. Det leder mig till att tro att fasorna verkligen är på det viset, även om jag inte skulle uppleva dem på det viset i verkligheten t ex om jag gavs chansen att se dem som Tris gör.