Jag hör bomberna smälla från minut till minut. Ibland på avstånd, ibland skrämmande nära. Vid vissa tillfällen slutar det att smälla, men det är inte slut än. Vid ett tillfälle när jag hör att det slutar att smälla så tar jag chansen att gå ut genom skyddsrummet, Jag tar initiativet för att öppna dörren, sakta men säkert tar jag tag i handtaget och öppnar dörren. När jag hade öppnat dörren ser allt helt kolsvart ut, det är suddigt och jag kan inte se något alls. Jag försöker att vifta med handen för att få bort all dimma. Plötsligt andas jag in en väldigt dålig luft. Jag kan knappt andas in genom näsan
Det kommer rök ut över där bomberna har släppts.
Bombplanen flyger runt i området, jag känner mig rädd, jag kan höra alla sirener låter men på långt håll, jag hör barn skrika efter sina föräldrar.
Jag tänker "vad är det som händer"?
När jag ser huset som var mitt hem känner jag att jag har förlorat allt, ingen TV och ingen säng att sova på, jag får en sån obeskrivlig känsla i mig. Jag känner bara att allt i det huset är helt plötsligt borta. Jag känner att det inte finns något hopp kvar. Finns inte tak på husen, allt är borta. Allt är en enda stor skrothög.
Kille, 19 år
Det kommer rök ut över där bomberna har släppts.
Bombplanen flyger runt i området, jag känner mig rädd, jag kan höra alla sirener låter men på långt håll, jag hör barn skrika efter sina föräldrar.
Jag tänker "vad är det som händer"?
När jag ser huset som var mitt hem känner jag att jag har förlorat allt, ingen TV och ingen säng att sova på, jag får en sån obeskrivlig känsla i mig. Jag känner bara att allt i det huset är helt plötsligt borta. Jag känner att det inte finns något hopp kvar. Finns inte tak på husen, allt är borta. Allt är en enda stor skrothög.
Kille, 19 år