Det blev helt tyst bombanfallet hade upphört ett tag. En grupp militärer sa att det var okej att gå ut från skyddsrummet så jag och min familj bestämde oss för att ta oss hem. När vi väl hade gått ut från skyddsrummet efter alla dessa timmar inlåsta i ett rum så fick jag ljuset i ögonen. Det var så starkt att det kändes som att jag blev blind för en stund. När jag väl kunde se igen så såg jag att allt var förstört alla hus låg i ruiner, marken var helt förstörd , det luktade bränt, jag såg flera militärer springa omkring, bilar och stora pansarvagnar rullade förbi oss på den förstörda marken. Jag och min familj höll oss tätt intill varandra och försökte ta oss hem på det snabbaste möjliga sättet vi kunde. Min yngsta dotter började att gråta. Jag lyfte upp henne och försökte trösta henne. Det var bara en bit kvar. Jag var riktigt rädd ifall att något skulle hända. Vi hörde en skottlossning. Vi började att springa så snabbt vi kunde hem. Vi svängde in mot höger och stannade upp och där låg hela vårat hus i miljontals bitar allt hade rasat ner till grunden. Nu tänkte jag, hur ska vi kunna klara oss utan tak över huvudet? Först våra jobb och nu vårat hus. Hur ska vi kunna klara oss nu? Det känns som att hela våran framtid är förstörd efter allt som har hänt. Vad ska vi ta oss till nu? Allt känns så overkligt.
Man, 44 år
Man, 44 år