När jag klev ut ur skyddsrummet fick jag panik. Vad skulle jag bli tvungen att se? Skulle någon i familjen vara skadad? Jag tänkte på hur bra allt var innan Silverhjälm tog makten i Sverige. Allt hade varit så mycket enklare om det inte var för kriget. Jag hade inte behövt oroa mig om min familj och mina vänner, eller om att mitt hus hade blivit sönderbombat. Jag hatade det.
När jag gick ut ur skolan var det mesta runt omkring mig förstört. Det luktade gas och människorna försökte röja undan alla spår efter de bomberna som hade skrämt alla så mycket med allt oljud. Jag frös och kylan var obeskrivlig. Jag skulle antagligen inte bli varmare än så inomhus heller då Silverhjälm snålar med elektriciteten.
Jag gick den vanliga vägen hem och när jag såg vårt hus så kom gråten. Inga väggar, inga fönster, inget tak. Det enda man såg var en ruin, knappt det. Vårat liv hade kraschat på bara några timmar. Mamma hade blivit av med jobbet, jag hade kvar mitt skitjobb på Silverhjälmsaffären men det skulle bara ta några sekunder innan jag säker blev av med det med. Det värsta var att jag inte ens visste om min familj levde. Jag letade fram min gamla Silverhjälmsmobil. Den kändes kall i handen. Det var precis som om Silverhjälm fanns inne i mobilen och övervakade mig med sin hemskhet och kyla. När pappa svarade och sa att alla i familjen var okej var det som om en inre värme spreds i min kropp. Mamma och pappa hade samlats vid T's och J's skola. Vi bestämde att vi skulle mötas vid huset, eller snarare ruinen...
Kille, 16 år
När jag gick ut ur skolan var det mesta runt omkring mig förstört. Det luktade gas och människorna försökte röja undan alla spår efter de bomberna som hade skrämt alla så mycket med allt oljud. Jag frös och kylan var obeskrivlig. Jag skulle antagligen inte bli varmare än så inomhus heller då Silverhjälm snålar med elektriciteten.
Jag gick den vanliga vägen hem och när jag såg vårt hus så kom gråten. Inga väggar, inga fönster, inget tak. Det enda man såg var en ruin, knappt det. Vårat liv hade kraschat på bara några timmar. Mamma hade blivit av med jobbet, jag hade kvar mitt skitjobb på Silverhjälmsaffären men det skulle bara ta några sekunder innan jag säker blev av med det med. Det värsta var att jag inte ens visste om min familj levde. Jag letade fram min gamla Silverhjälmsmobil. Den kändes kall i handen. Det var precis som om Silverhjälm fanns inne i mobilen och övervakade mig med sin hemskhet och kyla. När pappa svarade och sa att alla i familjen var okej var det som om en inre värme spreds i min kropp. Mamma och pappa hade samlats vid T's och J's skola. Vi bestämde att vi skulle mötas vid huset, eller snarare ruinen...
Kille, 16 år