Trappstegen känns svårare att ta sig upp för nu efter bombningen men sakta som säkert tar jag mig upp dit, vad jag först känner är en doft. Doften är tjock och rökig jag undrar lite varför men när jag ser huset blir jag förkrossad. Alla känslor kommer på en och samma gång men det enda jag gör är att skrika och gråta. Tårarna rinner ner på min mjuka kind medan jag faller ner på knäna. Jag hostar lite av all rök som tränger sig in i mina lungor. Det enda jag tänker på är varför, varför just mig!? Varför ska jag behöva lida för ett krig som jag själv har något att göra med? Jag kryper ner i mammas famn och gråter och önskar det här aldrig hade hänt. Just nu vill jag bara slå Silverhjälm i ansiktet för att ha startat ett krig i onödan. Jag känner mig varm av all ilska och rädsla.
Flicka, 8 år
Flicka, 8 år