Idag när vår familj åt frukost började flyglarmet tjuta högt och bomber hördes explodera utanför huset. Vi var tvungna att fly till skyddsrummet några kvarter bort. Jag tog på mig varma kläder lite snabbt och sprang mot ytterdörren. Sedan hoppade jag på min elektriska cykel och trampade för fullt för att ta mig dit snabbare. Jag tog mig in i skyddsrummet och jag och några andra (bl.a. familjen) stannade där i flera timmar.
Tiden sniglade förbi och efter flera timmar hade bombandet lugnat ner sig. När vi inte hört en bomb på en timme bestämde vi oss för att gå ut ur skyddsrummet. Jag såg brinnande byggnader åt alla håll och kände doften av aska. De flesta hus låg i ruiner. Jag började sakta gå hemåt medan jag granskade min omgivning. Jag kunde inte förstå varför någon skulle vilja göra så här och fruktade över vårt hus. Tänk om det också är sönderbombat? Jag fylldes av fasa och hoppade på min cykel igen. Jag cyklade hemåt (den här gången utan hjälp av cykelns lilla elmotor) för att se efter.
När jag väl kommit hem väntade en fasansfull syn på mig. Detta var det värsta som kunde ha hänt! Det enda som låg kvar av mitt hem var en hög med grus. Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinden. ”Vad ska jag ta mig till utan hem?” tänkte jag.
Tiden sniglade förbi och efter flera timmar hade bombandet lugnat ner sig. När vi inte hört en bomb på en timme bestämde vi oss för att gå ut ur skyddsrummet. Jag såg brinnande byggnader åt alla håll och kände doften av aska. De flesta hus låg i ruiner. Jag började sakta gå hemåt medan jag granskade min omgivning. Jag kunde inte förstå varför någon skulle vilja göra så här och fruktade över vårt hus. Tänk om det också är sönderbombat? Jag fylldes av fasa och hoppade på min cykel igen. Jag cyklade hemåt (den här gången utan hjälp av cykelns lilla elmotor) för att se efter.
När jag väl kommit hem väntade en fasansfull syn på mig. Detta var det värsta som kunde ha hänt! Det enda som låg kvar av mitt hem var en hög med grus. Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinden. ”Vad ska jag ta mig till utan hem?” tänkte jag.